Lördagen 2013-06-29 går tre kvinnor ur aktivistgruppen FEMEN in i moskén vid Björns trädgård på Södermalm i Stockholm. De tar av sig sina skor i respekt för muslimernas heliga rum och därefter tar de av sig sina tröjor och blottar sina nakna överkroppar på vilka de även har skrivit några enkla budskap. "No sharia in Egypt and the world," "Gender equality" and "My body is mine not someone's honor." Polis tillkallas till platsen och kvinnorna förs bort under visst rabalder, misstänkta för förargelseväckande beteende och ofredande. (DN, 24 (med bilder), SvD)
Nyheten sprider sig ganska fort på Facebook och Twitter och en positioneringsdebatt utbryter ganska fort. Var det rätt eller fel? De som menar att FEMEN agerat rätt stöder sig på argument som att det är bra att skaka om "mullor i den überpatriarkala världen." De som vänder sig mot FEMENs aktion menar däremot att aktionen saknade fingertoppskänsla och försvårade det framtida arbetet för muslimska feminister.
FEMEN själva kommenterar aktionen på följande vis när jag frågar vad aktionens syfte var:
FEMENs budskap är i enkla ord, tämligen spretigt och bitvis luddigt. Det är inte helt tydligt vad moskén i Björns trädgård har att göra med islamiseringen av Egypten att göra. Eller Tunisien. Förutom att en del reguljära besökare sannolikt har sina rötter i dessa länder så finns det inga officiella kanaler mellan de styrande i Tunisien och Egypten och den muslimska församlingen på södermalm. Inte vad som är känt för mig. Jag kan ju så klart ha fel i det, men FEMEN verkar inte heller sitta på någon insideskunskap som gått allmänheten förbi. På min direkta fråga om varför man valde just moskén på söder som plats så är svaret också rätt luddigt:
ISLAMISERING
Det är svårt att förstå vad länken mellan moskén och det islamiska brödraskapet (sic!) i Egypten är. Även om det är så att enskilda medlemmar, eller styrande i moskén sympatiserar med Muslimska Brödraskapets ideologiska grund eller politiska förståelse av samtiden så finns det inget som säger att man inte kan förhålla sig kritiskt till hur man implementerar denna politik i Egypten. Framförallt så finns det inget som tyder på att man tycker att det är en bra politisk modell för Sverige. Tongivande personer kring moskén (Islamiska Förbundet i Sverige) som Aberizak Waberi och Omar Mustafa har ju snarare tvärtom valt att engagera sig i den Svenska etablerade partipolitiken.
Referated till Uppdrag Granskning är (antagligen) det reportage som lyckades påvisa att det bedrevs en del pastoral verksamhet i en del moskéer i Sverige av frivilliga som saknade adekvat utbildning och hyste en hel del moralkonservativa uppfattningar om kvinnors och män roller i familjen. Just moskén på södermalm vidtog åtgärder omedelbart för att se till att församlingens pastorala verksamhet skall bedrivas av utbildad personal. Att man är moralkonservativ kan kanske vara provocerande, men det är inget brott. Det är t.o.m etablerad politik i vissa svenska partier.
POLITIK
Det är något av en paradox att utföra en politisk protest i ett religiöst rum i en sekulär stat. Eftersom FEMEN (antagligen) stöder idén om den sekulära staten, där kyrka och stat skiljs åt, så blir deras politiska handling något av att sparka upp en öppen dörr. Staten lägger sig inte i religionstolkningen och församlingarna strippas å sin sida på politisk makt. Individen kan (juridiskt) välja att tillhöra församlingen eller ej och hens rättigheter garanteras av lagen. Förvisso så kan det föreligga så att individen kan känna ångest och tvivel på sociala grunder att bryta med en församling, men alternativet, att staten skulle gå in och politiskt styra församlingar och teologiska tolkningar innebär att det sekulära samhället skulle upphöra. Det kan väl knappast vara det som FEMEN vill uppnå, även om deras val av plats skulle vara mer väl vald om moskén styrdes av riksdagen.
FRIHET
Som FEMEN själva säger, vi utför denna protest därför att vi kan utföra denna protest här utan hot och repressalier. När jag var barn brukade vi provocera varandra genom att vifta med handen framför varandras ansikten med tillägget: - Luften är fri, luften är fri. Premissen för leken var att bara en direkt kontakt med sin antagonist berättigade en vedergällning. Vanligtvis i form av ett knytnävsslag på valfri mjukdel. Målet för provokatören var att bringa antagonisten ur fattning och få hen (oftast honom) att slå till utan casus belli och på så sätt ha vunnit den moraliska segern.
KROPPEN
Det är inte helt lätt att förstå vad FEMEN menar med att kvinnors bröst är lika naturliga som mäns. För de flesta av oss är det något av a priori-kunskap. Det är föreligger också så att en barbröstad man antagligen ses som opassande klädd om han dyker upp så i en moské, en kyrka eller en synagoga. På lönesamtalet, anställningsintervjun och i köttdisken förväntar vi också att möta män med täckt bringa. Det finns inget naturligt i det utan det är självklart en del av en socialt konstruerad verklighet. När vi bryter våra roller i våran sociala status så reagerar den omedelbara omvärlden. Vi förväntar oss inte att taxin körs av en brandman. Begravningen bör förrättas av en präst och inte en bartender (i alla fall rent normativt).
Inga sociala normer är huggna i sten. Exempelvis så är vi mindre benägna att reagera på kassörskans heltäckande tatuering över armarna eller synliga piercingar på försäljaren. Vi tycker däremot inte längre om att barnskötaren röker eller att vår kollega använder ordet 'negerboll.' Allt detta beror på att sociala normer förändras. Det kan vara till vårt gillande eller ogillande, men förändringen syns ganska organisk och vi deltar i den genom att försöka bromsa eller skynda på utvecklingen.
För några år sedan besökte jag en medeltida kyrka i Solna. Det var utanför gudstjänst och jag gick dit för att se om man kunde se några spår av kyrkans katolska ursprung. Vilsen i mina egna tankar gick jag omkring i kyrkan tills en röst vänligt men bestämt uppmanade mig. -Här i Guds hus tar vi av oss mössan! Det var kyrkvaktmästaren som påpekade för mig att det var opassande att bära en amerikansk baseballkeps. Jag tog naturligtvis av mig kepsen samtidigt som jag förbannade mig själv något att jag glömt denna ritual. Inte för att jag delar kyrkans syn på Jesu lidande, sakramenten och syndafallet, utan därför att jag brustit i att uppmärksamma en social kod. Eftersom jag inte är kristen av någon bekännelse så hade det varit ganska meningslöst för mig att ge mig in i en debatt om huruvida jag bör omfattas av denna kyrkas kristna dogma i deras sociala rum.
MEDIA
Uppmärksamma inte media den Muslimska världen?
Frågar man muslimer så blir nog svaret ett rungande jo, i alla fall vad gäller negativa nyheter. Många muslimer uttrycker ofta att de målas ut som problematiska, stereotypa anti-demokrater, trots att all forskning pekar på motsatsen.(Se; Esposito, J & Mogahed, D. (2007) Who speaks for Islam: What a billion Muslims really think. Gallup Press.)
Självklart kan man ifrågasätta, precis som FEMEN gör, medias nyhetsvärdering. Men när ändamål och medel sammanblandas så som FEMEN gör det, så är det svårt att vara kritisk mot att man får uppmärksamhet. Det var ju det man sökte och fick. Aktionen får mer av ett konstnärligt värde än ett politiskt, Lars Vilks antites om man så vill. Om Vilks ville göra konst men blev en politisk slagkraft i stället så gäller det absolut motsatta för FEMEN. En kommentator på mitt facebook-flöde har redan jämfört FEMENs aktion i Stockholm men John och Yokos bed-peace happening.
LÅSTA POSITIONER
FEMEN vill bredda debatten genom att vara nakna i en moské. Det är svårt att se hur detta skall bredda debatten när FEMEN samtidigt för fram samma argument mot Islam och Muslimer som redan förs. Islam är en misogyn herrklubb, Islam (muslimer) vill styra individen till ofrihet, Man är inte emot muslimer men emot islamism etc. På vilket sätt breddar man då debatten? Man förpackar den onekligen lite annorlunda, men de centrala argumenten är de samma. Det enda unika som FEMEN skulle kunna bidra med är rätten att vara naken i moskén (samt kyrkan, templet och synagogan) men det är inte en åsikt man driver, bara en metod.
Mest talande är att flertalet av de muslimska kvinnor som kallar sig själva feminister reagerar väldigt negativt på aktionen. Fazeela Selberg Zaib skriver att FEMEN är ett viralt fenomen och att aktionen är respektlös, enligt många. Bahareh Andersson, som i många fall kan vara riktigt tuff mot muslimska organisationer i Sverige skriver även hon att tilltaget känns respektlöst och onödigt.
Anledningen till att många muslimska feminister reagerar negativt kan vara att det lilla förtroendekapital man lyckats skapa i den muslimska gruppen nu hotas att urholkas om FEMENs aktion tolkas att vara allmängiltig för vad de muslimska feministerna vill. Det är självfallet inte så. Muslimsk feminism är precis lika heterogen som feminismen, eller islam för den delen är. Dock så så riskerar nu debatten att fastna ännu mer. För eller emot Islam? För eller emot muslimsk feminism?
SLUTORD
Det svåra i att tolka aktionen är just det grumliga och spretiga budskapet. Vad vill man egentligen uppnå? Enligt FEMEN själva så har man flera syften och det är det som skapar svårigheten att nå farm med ett tydligt budskap. Man har också en del svårigheter att skilja på ändamål och medel, vilket ytterligare komplicerar situationen. Att protestera mot shari'ah i ett land vars grundlag inte bygger på någon form av islamisk rätt får mycket karaktären av en tom tunna som skramlar.
FEMEN själva säger att de valde moskén i Björns trädgård för att det är den centrala (institutionella?) moskén i Stockholm. ("XXX chose the Great Mosque as it's the mayor mosque in Stockholm")
FEMEN ger sig alltså in i en teologisk strid om vem som bäst representerar Islam av alla de muslimska församlingarna i Stockholm, eller för att man tillskriver moskén på södermalm vara navet i ett nät av ett slags moskéer som på franchisetagarvis erbjuder samma produkt som alla svenska moskéers moder på söder.
Man kan undra om inte FEMEN borde knyta till sig en duktig kommunikatör, om de nu verkligen är intresserade av att delta i den svenska debatten? Om inte så förblir de ett slags konstnärligt happening som kommer att förpassas till sidlinjen som oseriösa och mest väcka sympatisörer ibland Sverigedemokrater och andra s.k. islamkritiska aktörer. Frågan är om det är det man egentligen vill?
Solna 2013-06-30
Nyheten sprider sig ganska fort på Facebook och Twitter och en positioneringsdebatt utbryter ganska fort. Var det rätt eller fel? De som menar att FEMEN agerat rätt stöder sig på argument som att det är bra att skaka om "mullor i den überpatriarkala världen." De som vänder sig mot FEMENs aktion menar däremot att aktionen saknade fingertoppskänsla och försvårade det framtida arbetet för muslimska feminister.
FEMEN själva kommenterar aktionen på följande vis när jag frågar vad aktionens syfte var:
1. Den tilltagande islamiseringen av Egypten i det Muslimska Brödraskapets händer.
2. Att kvinnors kroppar tillhör kvinnorna (och inte skall underställas politik eller religiösa regelverk)
3. Att ovanstående demonstration hade resulterat i ett oräkneligt antal mordhot om den hade utförts i Tunisien eller Egypten.
4. Att kvinnors bröst är lika naturliga som mäns, vilket under shari'ahlagar inte är en möjlighet.
5. Att de tror på individens frihet att välja, utan förtryck över andra (individer).
6. Att det förtryck som kvinnor utsätts för i islams namn, i sina hem, på gatan och i fängelser borde ge större rubriker än FEMENs aktion i moskén.
7. Att bredda debatten i ett polariserat svenskt debattklimat.
8. Att FEMENs budskap skulle nå en del av de kvinnor och män som står under förtryck och ingjuta hopp och styrka i dem att inte ge upp.
FEMENs budskap är i enkla ord, tämligen spretigt och bitvis luddigt. Det är inte helt tydligt vad moskén i Björns trädgård har att göra med islamiseringen av Egypten att göra. Eller Tunisien. Förutom att en del reguljära besökare sannolikt har sina rötter i dessa länder så finns det inga officiella kanaler mellan de styrande i Tunisien och Egypten och den muslimska församlingen på södermalm. Inte vad som är känt för mig. Jag kan ju så klart ha fel i det, men FEMEN verkar inte heller sitta på någon insideskunskap som gått allmänheten förbi. På min direkta fråga om varför man valde just moskén på söder som plats så är svaret också rätt luddigt:
"of course you can repeat the link to the Islamic Brotherhood in Egypt, or what was shown in the reportage made by UG not long ago"
ISLAMISERING
Det är svårt att förstå vad länken mellan moskén och det islamiska brödraskapet (sic!) i Egypten är. Även om det är så att enskilda medlemmar, eller styrande i moskén sympatiserar med Muslimska Brödraskapets ideologiska grund eller politiska förståelse av samtiden så finns det inget som säger att man inte kan förhålla sig kritiskt till hur man implementerar denna politik i Egypten. Framförallt så finns det inget som tyder på att man tycker att det är en bra politisk modell för Sverige. Tongivande personer kring moskén (Islamiska Förbundet i Sverige) som Aberizak Waberi och Omar Mustafa har ju snarare tvärtom valt att engagera sig i den Svenska etablerade partipolitiken.
Referated till Uppdrag Granskning är (antagligen) det reportage som lyckades påvisa att det bedrevs en del pastoral verksamhet i en del moskéer i Sverige av frivilliga som saknade adekvat utbildning och hyste en hel del moralkonservativa uppfattningar om kvinnors och män roller i familjen. Just moskén på södermalm vidtog åtgärder omedelbart för att se till att församlingens pastorala verksamhet skall bedrivas av utbildad personal. Att man är moralkonservativ kan kanske vara provocerande, men det är inget brott. Det är t.o.m etablerad politik i vissa svenska partier.
POLITIK
Det är något av en paradox att utföra en politisk protest i ett religiöst rum i en sekulär stat. Eftersom FEMEN (antagligen) stöder idén om den sekulära staten, där kyrka och stat skiljs åt, så blir deras politiska handling något av att sparka upp en öppen dörr. Staten lägger sig inte i religionstolkningen och församlingarna strippas å sin sida på politisk makt. Individen kan (juridiskt) välja att tillhöra församlingen eller ej och hens rättigheter garanteras av lagen. Förvisso så kan det föreligga så att individen kan känna ångest och tvivel på sociala grunder att bryta med en församling, men alternativet, att staten skulle gå in och politiskt styra församlingar och teologiska tolkningar innebär att det sekulära samhället skulle upphöra. Det kan väl knappast vara det som FEMEN vill uppnå, även om deras val av plats skulle vara mer väl vald om moskén styrdes av riksdagen.
FRIHET
Som FEMEN själva säger, vi utför denna protest därför att vi kan utföra denna protest här utan hot och repressalier. När jag var barn brukade vi provocera varandra genom att vifta med handen framför varandras ansikten med tillägget: - Luften är fri, luften är fri. Premissen för leken var att bara en direkt kontakt med sin antagonist berättigade en vedergällning. Vanligtvis i form av ett knytnävsslag på valfri mjukdel. Målet för provokatören var att bringa antagonisten ur fattning och få hen (oftast honom) att slå till utan casus belli och på så sätt ha vunnit den moraliska segern.
KROPPEN
Det är inte helt lätt att förstå vad FEMEN menar med att kvinnors bröst är lika naturliga som mäns. För de flesta av oss är det något av a priori-kunskap. Det är föreligger också så att en barbröstad man antagligen ses som opassande klädd om han dyker upp så i en moské, en kyrka eller en synagoga. På lönesamtalet, anställningsintervjun och i köttdisken förväntar vi också att möta män med täckt bringa. Det finns inget naturligt i det utan det är självklart en del av en socialt konstruerad verklighet. När vi bryter våra roller i våran sociala status så reagerar den omedelbara omvärlden. Vi förväntar oss inte att taxin körs av en brandman. Begravningen bör förrättas av en präst och inte en bartender (i alla fall rent normativt).
Inga sociala normer är huggna i sten. Exempelvis så är vi mindre benägna att reagera på kassörskans heltäckande tatuering över armarna eller synliga piercingar på försäljaren. Vi tycker däremot inte längre om att barnskötaren röker eller att vår kollega använder ordet 'negerboll.' Allt detta beror på att sociala normer förändras. Det kan vara till vårt gillande eller ogillande, men förändringen syns ganska organisk och vi deltar i den genom att försöka bromsa eller skynda på utvecklingen.
För några år sedan besökte jag en medeltida kyrka i Solna. Det var utanför gudstjänst och jag gick dit för att se om man kunde se några spår av kyrkans katolska ursprung. Vilsen i mina egna tankar gick jag omkring i kyrkan tills en röst vänligt men bestämt uppmanade mig. -Här i Guds hus tar vi av oss mössan! Det var kyrkvaktmästaren som påpekade för mig att det var opassande att bära en amerikansk baseballkeps. Jag tog naturligtvis av mig kepsen samtidigt som jag förbannade mig själv något att jag glömt denna ritual. Inte för att jag delar kyrkans syn på Jesu lidande, sakramenten och syndafallet, utan därför att jag brustit i att uppmärksamma en social kod. Eftersom jag inte är kristen av någon bekännelse så hade det varit ganska meningslöst för mig att ge mig in i en debatt om huruvida jag bör omfattas av denna kyrkas kristna dogma i deras sociala rum.
MEDIA
Uppmärksamma inte media den Muslimska världen?
Frågar man muslimer så blir nog svaret ett rungande jo, i alla fall vad gäller negativa nyheter. Många muslimer uttrycker ofta att de målas ut som problematiska, stereotypa anti-demokrater, trots att all forskning pekar på motsatsen.(Se; Esposito, J & Mogahed, D. (2007) Who speaks for Islam: What a billion Muslims really think. Gallup Press.)
Självklart kan man ifrågasätta, precis som FEMEN gör, medias nyhetsvärdering. Men när ändamål och medel sammanblandas så som FEMEN gör det, så är det svårt att vara kritisk mot att man får uppmärksamhet. Det var ju det man sökte och fick. Aktionen får mer av ett konstnärligt värde än ett politiskt, Lars Vilks antites om man så vill. Om Vilks ville göra konst men blev en politisk slagkraft i stället så gäller det absolut motsatta för FEMEN. En kommentator på mitt facebook-flöde har redan jämfört FEMENs aktion i Stockholm men John och Yokos bed-peace happening.
LÅSTA POSITIONER
FEMEN vill bredda debatten genom att vara nakna i en moské. Det är svårt att se hur detta skall bredda debatten när FEMEN samtidigt för fram samma argument mot Islam och Muslimer som redan förs. Islam är en misogyn herrklubb, Islam (muslimer) vill styra individen till ofrihet, Man är inte emot muslimer men emot islamism etc. På vilket sätt breddar man då debatten? Man förpackar den onekligen lite annorlunda, men de centrala argumenten är de samma. Det enda unika som FEMEN skulle kunna bidra med är rätten att vara naken i moskén (samt kyrkan, templet och synagogan) men det är inte en åsikt man driver, bara en metod.
Mest talande är att flertalet av de muslimska kvinnor som kallar sig själva feminister reagerar väldigt negativt på aktionen. Fazeela Selberg Zaib skriver att FEMEN är ett viralt fenomen och att aktionen är respektlös, enligt många. Bahareh Andersson, som i många fall kan vara riktigt tuff mot muslimska organisationer i Sverige skriver även hon att tilltaget känns respektlöst och onödigt.
Anledningen till att många muslimska feminister reagerar negativt kan vara att det lilla förtroendekapital man lyckats skapa i den muslimska gruppen nu hotas att urholkas om FEMENs aktion tolkas att vara allmängiltig för vad de muslimska feministerna vill. Det är självfallet inte så. Muslimsk feminism är precis lika heterogen som feminismen, eller islam för den delen är. Dock så så riskerar nu debatten att fastna ännu mer. För eller emot Islam? För eller emot muslimsk feminism?
SLUTORD
Det svåra i att tolka aktionen är just det grumliga och spretiga budskapet. Vad vill man egentligen uppnå? Enligt FEMEN själva så har man flera syften och det är det som skapar svårigheten att nå farm med ett tydligt budskap. Man har också en del svårigheter att skilja på ändamål och medel, vilket ytterligare komplicerar situationen. Att protestera mot shari'ah i ett land vars grundlag inte bygger på någon form av islamisk rätt får mycket karaktären av en tom tunna som skramlar.
FEMEN själva säger att de valde moskén i Björns trädgård för att det är den centrala (institutionella?) moskén i Stockholm. ("XXX chose the Great Mosque as it's the mayor mosque in Stockholm")
FEMEN ger sig alltså in i en teologisk strid om vem som bäst representerar Islam av alla de muslimska församlingarna i Stockholm, eller för att man tillskriver moskén på södermalm vara navet i ett nät av ett slags moskéer som på franchisetagarvis erbjuder samma produkt som alla svenska moskéers moder på söder.
Man kan undra om inte FEMEN borde knyta till sig en duktig kommunikatör, om de nu verkligen är intresserade av att delta i den svenska debatten? Om inte så förblir de ett slags konstnärligt happening som kommer att förpassas till sidlinjen som oseriösa och mest väcka sympatisörer ibland Sverigedemokrater och andra s.k. islamkritiska aktörer. Frågan är om det är det man egentligen vill?
Solna 2013-06-30
